Hjärt-lungräddning (HLR)

Patienter i hemsjukvård ska inte uteslutas ifrån någon som helst vård. Är läget akut och man inte hinner få uppgifter från journal eller inte vet om att ingen hjärt-lungräddning (HLR) eller åtgärder ska utföras är det naturligt att agera med HLR utifrån kunskap, erfarenhet och förmåga.

Riktlinje för hjärt-lungräddning (HLR)

Riktlinjen har stöd i etiska riktlinjer för hjärt- och lungräddning från Svenska läkaresällskap, Svensk sjuksköterskeförening och Svenska rådet för hjärt- lungräddning.

En sjuksköterska kan ha ett samtal om HLR med patienten men ska signalera till läkaren att det behövs en bedömning. Det är alltid läkarens ansvar att ta denna frågan med patienten och ev. närstående. Ett ställningstagande till HLR ska grundas på en individuell bedömning, där läkaren väger samman samtliga relevanta faktorer som aktuellt hälsotillstånd, prognos, risk i förhållande till nytta, patientens egen inställning till behandlingen och patientens egen bedömning av sin livskvalitet. Den etiska riktlinjen beskriver också om patienten är förmögen eller inte att ta ställning.

Rutin är framtagen för regional och kommunal primärvård i Sjuhärad, och syftar till att klargöra hanteringen av individuella vid behovsordinationer vid palliativ vård (trygghetsordinationer) och hjärt-lungräddning (HLR). Rutin under pallativ ordinatoner Öppnas i nytt fönster.

Dokumentation

Det ska finnas en journalanteckning från patientansvarig läkare om att det inte ska göras hjärt- och lung räddning (HLR). Journalanteckningen ska skannas in i Viva och det ska dokumenteras av ansvarig sjuksköterska i åtgärdsregistreringsordet ”bedömning av blodkärlsfunktion”. Uppmärksamhetsinformation i Viva ska också registreras samt att det i vårdplan ska framgå vad som gäller.